SIP-samordnare utvecklar både organisation och individ
Sedan 2010 har personer i behov av insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård enligt lag rätt till en samordnad individuell plan (SIP). Men prioriteringsproblem, oklara förväntningar och skilda kulturer mellan huvudmän gör att samverkan ibland är svårt. Det bestämde sig Stockholm stad för att ändra på genom SIP-samordnare.
Redan 2006 beskrev den nationella psykiatrisamordningens slutbetänkande, Ambition och ansvar, hur det finns betydande svårigheter för berörda huvudmän att arbeta tillsammans för att ge den enskilde individen ett heltäckande och sammanhållet stöd. Men i Stockholm stad har flera steg tagits för att stärka samverkan mellan kommun och landsting. Elin Fischer arbetar på avdelningen för stadsövergripande frågor på Socialförvaltningen i Stockholms stad och är ansvarig för Stockholms SIP-samordningssatsning som ska sätta fokus på barn och ungdomars helhetssituation.
– Välfärdstjänsterna blir mer och mer specialiserade. Det skapar stuprör, vilket drabbar de som är mest utsatta och har behov av stöd från flera. SIP-samordnarna finns för att täcka mellanrummen och länka ihop huvudmännen, säger hon.
SIP-samordnarna i Stockholm stad är en satsning för barn och unga inom ramen för Uppdrag Psykisk hälsa. Samordnarna jobbar både operativt och strategiskt – en länk mellan verksamhet och styrning. De anordnar bland annat SIP-möten, där alla huvudmän och den berörda familjen träffas för att lägga upp en gemensam plan framåt. Samtidigt utvecklar SIP-samordnarna det lokala samverkansarbetet genom att ta avvikelser och samverkansproblem vidare uppåt i organisationen och till BUS, som är en gemensam ledning- och styrningsgrupp på både lokal och regional nivå mellan kommun och landsting. Kombinationen av verksamhet och styrning är en avgörande framgångsfaktor, menar Johanna Kihlgård som är en av sju aktiva SIP-samordnare inom Stockholm stad:
– Att knyta samman verksamhet och styrning är en väldigt viktig del. Eftersom jag arbetar med det praktiska SIP-arbetet blir det också lättare att se vad som måste vara fokus i utvecklingsarbetet.
För ett lyckat SIP-möte är individens och familjens delaktighet alltid central, poängterar både Elin och Johanna. SIP-samordnaren ser därför till att en diskussion tas med familjen om SIP-möte är rätt väg framåt, vilka som i sådana fall bör bjudas in och hur barnet ska vara delaktig. Under SIP-mötet diskuteras nuläget, vilka behov och målsättningar som finns och tillsammans görs en planering.
– Det är bra att bjuda in från både det professionella nätverket och från familjens personliga nätverk. Det kan till exempel vara en farmor eller mormor som är jätteviktig för individen och då gäller det att personen finns på plats, säger Johanna.
Satsningen drog igång 1 januari 2017. Antalet barn och unga som har en SIP har sedan dess fördubblats i flera stadsdelar. En stor anledning till ökningen är samordnarnas bidrag till tydligare rutiner och kunskap kring SIP-mötena.
– Alla vi som på olika sätt arbetar med denna satsning, SIP-samordnare och chefer i stadsdelarna, ser att om vi ska lyckas hjälpa barn i behov av samordnat stöd behövs en funktion över tid som bevakar SIP och samverkan. Det finns även stöd i forskning för detta, säger Elin.
Kvaliteten i samverkansarbetet har också ökat, något som bevisat sig gynna både styrning och individ då brukarna själva ger tummen upp för det SIP-arbete som nu bedrivs. För att mäta hur de upplever processen finns webbenkäten SIP-kollen, som är producerad av SKL inom ramen för Uppdrag Psykisk hälsa.
– Tack vare enkäten kan vi se vad de som får en SIP tycker, hela vägen ner på stadsdelsnivå. Vi har fått jättefina resultat och enkäten går in på allt från medbestämmande till måluppfyllelse. Samordnarna har verkligen skapat goda förutsättningar för att använda SIP på rätt sätt, säger Elin.
Framgången har inte heller gått obemärkt förbi på nationellt plan. I en utvärdering gjord av riksdagens socialutskott 2017 lyfts Stockholm stads arbete med SIP-samordnare som ett gott exempel. Än så länge bedrivs arbetet med hjälp av medel från Uppdrag Psykisk hälsa, men med tanke på behovet är ambitionen att samordningsrollen snart är en del i den ordinarie verksamheten. Men även om behovet av rollen är tydligt är det i slutändan människorna som tar sig an rollen som samordnare som är nyckeln till ett bra slutresultat.
– För att jobba som samordnare måste man brinna för helhetssynen på människan. Vi har verkligen haft tur att så fantastiska personer har sökt tjänsterna, avslutar Elin.
