Kollektiv kompetenshöjning i Tyresö

Elevhälsoteam, habilitering, socialtjänst, skolledare och politiker – alla i samma rum. Kollektiv kompetens och förståelse för varandras expertis ska få Tyresös elever att stanna i skolan.

Bild från seminariet 17 maj 2018.

Den 17 maj höll Tyresö kommun ett föreläsningstillfälle kring problematisk skolfrånvaro för alla berörda professioner, ett första steg mot tvärprofessionell samverkan och gemensamma arbetssätt. En av moderatorerna under dagen var Monika Nyberg, rektor på Strandskolan, som såg mycket fram emot vad dagen skulle ge.

– Det här möjliggör för oss att skapa en gemensam plattform och kollektiv kompetens. Vi behöver sådana här möten för att hitta bra samverkansformer, konstaterade hon.

Socialtjänstens representant på scen, Eva Tullander, som är enhetschef på Barn- och Ungdomsenheten, delade Monikas entusiasm:

– Det är jättespännande att se vad vi kan åstadkomma tillsammans. Att vi har en gemensam utbildning är en början och skapar bättre förståelse för vad vi har för uppdrag inom olika verksamheter.

En långsiktig satsning
Tyresö är fortfarande i början av ett långsiktigt arbete. Det är första året av en treårig satsning i vilken man sätter extra fokus på skolfrånvaron. Tyresö kommun är en del av Storsthlms pilotprojekt Den problematiska skolfrånvaron, som möjliggjorts via Uppdrag Psykisk Hälsa i Stockholms län, där de jobbar tillsammans med tre andra kommuner. Pilotprojektet underlättar kompetenshöjning och utbyte mellan kommunerna. Åsa Radne, projektledare på Storsthlm för det kommungemensamma projektet, började dagen med att presentera deras arbete.

– Vi har träffats fem gånger under läsåret. Vi har haft representanter från habiliteringen, barn- och ungdomspsykiatrin och brukarorganisationer på plats för att skapa oss en större bild av vad som orsakar utanförskap, sa Åsa.

Steg ett för Tyresö har varit att fokusera på själva skolorna och arbeta fram rutiner som nu ska kvalitetssäkras. Men det krävs mer för att lyckas fullt ut, menade Monika:

– Grunden ligger i att skapa en fungerande lärmiljö och tillitsfulla relationer med dessa elever, annars blir det bara en pappersprodukt. Under den här dagen tar vi grepp kring samverkan, vilket känns bra för alla verksamheter som brottas med dessa utmaningar.

Proaktivitet och samverkan i fokus
Huvudtalarna för dagen var Aggie Öhman från organisationen Prestationsprinsen och Allan Scharf, samverkansstrateg vid Barn- och ungdomspsykiatrin. Att jobba proaktivt och personoberoende är en nyckel, förklarade Aggie som pratade om hur man arbetar strukturerat med frånvaroarbetet och vilka risk- och skyddsfaktorer som finns.

– Arbetet brister ofta i att identifiera och analysera. Man hoppar gärna direkt in i åtgärder, menade hon. Vi måste hitta eleverna tidigare.

En viktig fråga är vad som är utlösande och vad som är vidmakthållande. Aggie använde exemplet med för mycket skärmtid för att förklara:

– Kan det ligga annat bakom, till exempel mobbing? Och där skärmtiden är ett sätt att hitta något annat som fungerar i vardagen utanför skolan? Det måste man fundera på.

Allan Scharf föreläste om vikten av, och förutsättningarna för, samverkan kring barn och unga. Ett viktigt forum för samverkan är så kallade SIP-möten där man planerar vilka behov en individ har av stöd från olika myndighetsaktörer. Allan poängterade vikten av att se personen och investera i relationen.

– Ibland kan vi ha jättefina SIP-möten och alla är med på tåget, men inget funkar förrän ungdomen eller barnet är med i rummet och medverkar i att bestämma vad som ska göras, sa Allan.

Men samverkan kommer sällan smärtfritt. De som arbetar tillsammans behöver mandat och organisatoriskt stöd, menade Allan. Det tar ibland mycket tid – olika språkterminologi, perspektiv och lagmässiga ramar kan både vara en svaghet och styrka.

– Grunden är att alla måste kunna reflektera och kommunicera tillsammans. Ett öppet sinne, respekt och förståelse för varandras roller måste finnas.

Efter de båda talarnas föreläsning sammanfattade Monika Nyberg dagen väl:

– Tillsammans kan vi göra enorm skillnad i varje ung människas liv. Att vi idag har utökat vår kollektiva kompetens är därför ett väldigt viktigt steg.