I gränslandet mellan kommun och landsting

Den 24 maj höll Transkulturellt Centrum i Stockholms län ett seminarium om ansvarsförvirringen som råder kring psykisk ohälsa bland nyanlända.

Frida Johansson Metso på seminaret den 24 maj 2018.

Transkulturellt Centrum har två fokusområden i sitt arbete: att öka kunskapen i transkulturella frågor inom hälso-, sjuk- och tandvård samt främja hälsa och förebygga ohälsa bland grupper av migranter. Under ett seminarium, som möjliggjorts via medel från Uppdrag Psykisk Hälsa i Stockholms län, inledde Frida Johansson Metso, psykolog på Transkulturellt Centrum, med att beskriva situationen för de som ofta hamnar i gränslandet mellan landstingets och kommunens insatser.

– Gruppen nyanlända kan ha svårt att göra sin röst hörd på grund av språksvårigheter, traumatisering och erfarenheter från andra vårdsystem, som gör vårt system svårt att förstå. Vår målsättning idag är att samtala kring dessa patienter, klienter och elever som riskerar att hamna i gränslandet mellan sjukvård och det kommunala stödet.

Trots goda intentioner kan insatser snarare stjälpa än hjälpa om samverkan inte fungerar. Som ett exempel lyfte Frida en inte alldeles ovanlig situation för patienter som upplevt trauma innan de kom till Sverige:

– Ibland kan olika stöd konkurrera snarare än komplettera varandra. En traumatiserad person kan ha svårt att klara SFI-undervisning, men måste ibland välja bort att genomföra traumabehandling för att inte missa lektioner och förlora sin ekonomiska ersättning.

Nio gånger större risk
Två representanter från Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, gav deltagarna en överblick av situationen genom att presentera resultat från sin årliga granskning av såväl socialtjänst som hälso- och sjukvården. Även de konstaterade att patienter lätt faller mellan stolarna, inte minst unga ensamkommande som bor på HVB-hem.

– Samverkan med den enskilde i fokus är en brist. Individen får ta för stort ansvar för att samordna sina egna vård- och omsorgsinsatser, sa Didara Muradova, inspektör på IVO.

Hennes kollega, Helena Dickson, instämde och presenterade skrämmande siffror från en studie som Karolinska Institutet genomfört kring unga ensamkommandes psykiska hälsa:

– Det är enormt många aktörer inblandade och det är svårt att samverka kring denna grupp. Studien på Karolinska Institutet visade att en ensamkommande pojke löper nio gånger så hög risk för suicid som en jämnårig i svenska befolkningen.

Moses Hadi från Patientnämnden presenterade sedan flera case från verkligheten där hälso- och sjukvården upplevts diskriminera nyanlända, både medvetet och på grund av okunskap kring vilka regler och lagar som gäller. För att klargöra vad som är hälso- och sjukvården skyldighet gentemot asylsökande och papperslösa vuxna, som får vård utifrån en annan lagstiftning än andra patienter, pratade Joakim Lindqvist och Anne Johansson-Olsson från Transkulturellt Centrum om vad lagstiftningen säger. Deras huvudbudskap var tydligt: Man ska inte vara rädd för att ge för mycket vård.

Ett första steg mot större samverkan
Avslutningsvis diskuterades några komplicerade case, med ett flertal aktörer på scen. Casen lyfte situationer med vanlig problematik kring gränsdragningen mellan kommunernas och landstingets ansvar, till exempel: asylsökande pojkar som skrivs upp i ålder, plötsligt blir myndiga och tappar stöd från skola och BUP; Personer med självmordstankar triggade av omprövningar av asylprocessen, där kommunen hoppas på tvångsvård men vården gör en annan bedömning samt personer med komplicerade boendesituationer, vilket inkluderar barnfamiljer som befunnit sig längre tid i Sverige och där oro för hemlöshet omöjliggör fokus på egen hälsa. Dessa tre fiktiva case illustrerade hur viktigt det är att få till en god samverkan och tillgodose alla behov snabbt och effektivt.

– Vi har haft ett nyanserat och mångfacetterat samtal, reflekterade Frida Johansson Metso efter paneldiskussionen. Det här är personer med andra erfarenheter och förutsättningar än många andra patienter och klienter. Vi kan inte bemöta dem på samma sätt som alla andra. Dagens seminarium är ett jättebra första steg – låt oss hoppas att det bara är början på närmare samverkan kring personer med flyktbakgrund i behov av vård och stöd.