Stöd till ensamkommande barn och unga – effekter, erfarenheter och upplevelser

Det saknas forskning som jämför effekter av olika stödjande insatser för ensamkommande barn och unga, visar en litteraturöversikt från SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering). Däremot finns det en hel del kunskap om de ensamkommandes erfarenheter och upplevelser av hinder och möjligheter i tillvaron.

Det saknas kontrollerade studier som jämför olika stödjande insatser för ensamkommande barn och unga. Därför går det inte att på vetenskaplig grund avgöra om några av insatserna ger bättre eller sämre stöd än de övriga. Däremot finns det intervjustudier av ensamkommande barns och ungas upplevelser och erfarenheter av vad som påverkar tillvaron i det nya landet.

I en systematisk översikt har SBU:s projektgrupp granskat och sammanställt 29 vetenskapliga artiklar från åren 2004 –2017. Fem av studierna är från Sverige, tre från andra nordiska länder, 15 från andra europeiska länder och sex från USA. Sammmanlagt har 519 barn och unga undersökts, varav 136 flickor. Många hade kommit från Afghanistan, andra från Somalia, Eritrea, Sudan och Nigeria.

Utifrån studierna av ensamkommandes upplevelser har SBU:s sakkunniga ringat in sådant som enligt de unga kan hjälpa eller stjälpa. Ett av de teman som kom fram är bristen på grundläggande säkerhet och kontroll. De trauman som barnen och ungdomarna har gått igenom, och den osäkerhet som präglar tillvaron som ensamkommande, gör det svårt att hantera vardagen och se en framtid.

Ett annat tema är kombinationen av möjligheter och svårigheter i det nya landet. Samtidigt som ensamkommande i studier uttrycker en stark motivation att utbilda sig och anpassa sig till det nya landet, beskriver de också sociokulturella hinder och strukturer i samhället som kan försvåra integration.

I studierna lyfter de ensamkommande fram flera delar av vardagslivet som viktiga – till exempel att ha stöd från vuxna, att oavsett boendeform ha inflytande på boendemiljö och måltider samt att ha tillgång till skola och aktiviteter. Fritidsaktiviteter kan bidra till en känsla av sammanhang och gemenskap.

Relationer till jämnåriga beskrivs som viktigt samtidigt som det kan vara svårt. Att hålla kontakt med sin ursprungsfamilj är positivt – annars saknar man dem och kämpar för att återknyta kontakten.

Socialtjänstens arbete framhålls som viktigt för att täcka de grundläggande behoven, men brister och missnöje med kontakterna påtalas också. I fråga om professionellt psykologiskt stöd uttrycks blandade upplevelser och erfarenheter.

Ännu ett tema gäller identitet och tillhörighet, att skapa kontinuitet. Till exempel vill ensamkommande barn och unga både bevara sitt modersmål och lära sig det nya språket. Att hålla kontakt med närstående i ursprungslandet och att utöva sin religion kan också vara uttryck för en strävan att få ihop det förflutna, nuet och framtiden.

Begreppet ensamkommande barn innefattar enligt svensk lag asylsökande barn under 18 år som vid ankomsten till mottagarlandet är skilda från såväl föräldrar som annan vuxen person som kan anses ha trätt in i föräldrarnas ställe, eller barn som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare.

Gruppen är inte enhetlig, utan skillnader finns exempelvis i bakgrund till flykt, ålder, uppväxtförhållanden, utbildningsnivå, socioekonomiska förhållanden samt kulturell och religiös bakgrund. Individuella behov och förutsättningar kan spela roll både för valet av stödjande insatser och för förväntade effekter.