DigiLys består av fyra delar
DigiLys bygger på att du kartlägger, sammanställer resultat, analyserar och gör förändringar som som du sedan utvärderar inom skolvärlden. Därefter börjar du om med nya tester och nya sammanställningar.
Registrering av kartläggningens resultat
Kartläggningens resultat registreras sedan i det digitala verktyget. De sammanställs i färgkartor, som i sin tur visar var utvecklingsbehovet finns.
Rött signalerar att lärmiljön behöver förbättras, gult signalerar att den är okej men att det finns saker som kan förbättras, och grönt visar att lärmiljön fungerar bra. Detta innebär dock inte att det är bara kring det röda som analyserna ska kretsa, eftersom alla elever har rätt att utvecklas utifrån sina förutsättningar.
Det är möjligt att sammanställa och analysera resultat även utan det digitala verktyget, men det ställer högre krav på hur resultat och personuppgifter hanteras. Det digitala verktyget har en säker inloggning som säkerställer att bara de med rätt behörigheter kommer åt uppgifterna.
Tre aspekter är viktiga för att kriterierna för analysmötet ska vara uppfyllda:
- Fokus i diskussionerna ska vara på lärmiljön, inte på enskilda elever och vad dessa behöver förbättra. Testresultaten är enbart underlag för bedömning av hur lärmiljön fungerar på skolan.
- Mötet ska ha en konstruktiv och framåtblickande ansats.
- Forskning lyfts in i diskussionerna, så att de insatser som sedan beslutas har en vetenskaplig grund.
Analysledaren håller fokus på mötet
Analysmötet hålls av en analysledare, som ser till att fokus hålls på de tre kriterierna. Till en början kan analysmötena upplevas som utmanande ur ett pedagogperspektiv, eftersom testresultaten presenteras inför andra kollegor. Här fyller rektor och analysledare en viktig funktion i att tydliggöra att detta är ett utvecklingsarbete som ska göras tillsammans. Den utvärdering som har gjorts av modellen visar att ju fler analysmöten man har, desto mer meningsfullt upplevs det av deltagarna. Det är därför viktigt att ha tålamod i början.
Analysmöten ska inte hållas för sällan, eftersom det är en del i ett ständigt pågående utvecklingsarbete. Två gånger per termin kan vara en riktlinje.