Ing-Marie till minne

Ing-Marie, så sällsynt enastående. En skarp hjärna och en stark röst för de som tappat den. Den som gav hopp i de rum hon intog med ettrig iver, som väckte vilja i de hon mötte med stadig blick och progressivt förstånd. Så okonstlad, självklar och orubbligt närvarande.

Ing-Marie var den som aldrig duckade, som gav det minsta utrymme och det största en enkel förklaring. Den som visade att tillsammans kan vi visst. Att utan att kämpa byggs inga broar och rivs inga murar. Att inget händer om ingen vågar göra.

Ing-Marie kunde flytta berg, göra det mörkaste ljusare och visa det vackra i det fula. I det svåra visade hon vägen framåt, i det enkla visade hon storheten.

Vi behöver behålla glöden och hitta tillbaka till gnistan. Vi behöver minnet av dig och din moraliska kompass.

Vi slutar aldrig att se dig Ing-Marie, vi slutar aldrig att höra dig, dina ord bär vi med oss. Hos oss finns du kvar. Ditt mod, din godhet, din kunskap. Vi ska föra det vidare, vi ska aldrig glömma. Du saknas oss. Men din röst är fortfarande och alltid starkare än bruset.

Ing-Marie var vår kollega, ledare och vän.

Ing-Marie följde sitt hjärta och sin framtidstro. Trots osäkerhet och kortsiktiga budgetar gav hon inte vika. Med blicken riktad framåt och med nytänk, envishet och ihärdighet som vapen tog hon sig an de flesta utmaningarna. Alltid på plats i rätt tid, aldrig för tidigt och ibland lite lite för sent. Ing-Marie sa ofta med glimten i ögat att det fanns oceaner av tid, som inför en stundande deadline eller med svetten i nacken och lite rufsig i håret precis i tid för nästa möte. Powerpointar gjordes i hissen.

När de digitala mötena blev standard var dubbelbokningarna inte längre ett problem. Hon berättade nöjt att nu kunde hon ju vara med på två möten samtidigt, så länge som de olika hörlurarna hade samma färg var det ingen som märkte något. Väldigt upptagen men ändå alltid i nuet, med en knivskarp analys, till och med i dubbla möten, och alltid med tid för oss alla.

Ing-Marie hade mycket humor och var rolig att vara med. Ofta kom hon med en träffsäker kvick kommentar eller var redo att berätta en anekdot om någon som hon mött eller om senaste lammet hemma på Hov. En givmildare person är också svår att hitta, hon bjöd hem oss alla för planeringsdagar eller julavslut och välkomnade oss med fullskalig hemmagjord lunchbuffé inklusive efterrätt. Alltid mån om andras välmående.

För många av oss var hon en trygghet, hon förmedlade att allt kommer att ordna sig, så väl i jobbet som privat. Hon skulle ha varit det bästa stödet i en svår situation såsom denna. På sätt och vis är hon det fortfarande.

Vi har inte längre oceaner av tid tillsammans men minnet av dig kan ingen ta ifrån oss.

Vi som arbetade med Ing-Marie inom området psykisk hälsa uppmuntrades att vara kreativa, tänka utanför boxen och omsätta idéer till handling. Hon backade alltid upp oss och gick något inte som tänkt så var det bara att hitta nya vägar och ”på’t igen” som hon brukade säga. Att ge upp var inte ett alternativ.

Ing-Marie var involverad i så många olika aktiviteter, både på arbetstid och fritid, så man kunde tro att Ing-Marie hade fler timmar på dygnet än vi andra.

Några av hennes många hjärtefrågor var:

• Att alla har rätt att utvecklas så långt det är möjligt är avgörande för att samhället ska utvecklas hållbart framåt. Sociala investeringar kan vara en väg att mobilisera resurser för det främjande och förebyggande arbetet.
• Att vi tidigt upptäcker barn och unga som inte mår bra. Det är lättare att hjälpa tidigt innan problemen blivit för stora. Genom utveckling av första linjen kan insatser göras tidigt.
• Att verksamheter ska kunna samverka och samordna sina insatser. Helhetsperspektiv med människan i centrum ska genomsyra samhällets insatser. Ingen som söker hjälp ska behöva falla mellan stolarna. Alla samhällsaktörer har ett ansvar. Regler och lagstiftning måste harmoniseras för att det ska fungera på riktigt.
• Att de som får hjälp också ska få vara med och påverka. Brukare, patienter, ung som gammal, anhöriga och civilsamhället behöver mer inflytande. Vi måste arbeta tillsammans!

Låter det omöjligt? Ing-Marie skulle ha sagt: ”Det är inte svårt – bara jobbigt!” Ofta med tillägget: ”Vi vet ju vad som ska göras – nu ska vi bara göra det också.”