Samverkanstrappan
Samverkanstrappan är en modell som syftar till ett helhetsgrepp kring hur barn och deras vårdnadshavare utifrån individuella behov guidas till det stöd, den vård och behandling barnet behöver.
Samverkanstrappan är en modell som syftar till att ta ett helhetsgrepp kring hur barn och deras vårdnadshavare utifrån individuella behov guidas till det stöd, den vård och behandling barnet behöver. Olika behov kräver olika funktioner, vilka illustreras av trappsteg. Samverkanstrappan har bland annat provats i Motala kommun och Landstinget i Östergötland med syfte att kommunen och landstinget ville undersöka vilka delar i trappan som de har idag och vilka delar som behöver utvecklas.
Vill du prova modellen?
Ta hjälp av denna beskrivning av hur Motala kommun och Landstinget i Östergötland gick tillväga steg för steg. Innan ni följer stegen föreslår vi att ni ser någon av filmerna i relaterat material här nedanför för att få en beskrivning av modellen.
Att arbeta med Samverkanstrappan diskuterades och fattades beslut om i styrgruppen för det lokala Psynk-arbetet där både Motala kommun och Landstinget i Östergötland ingår. Det är viktigt med en gemensam ledningsfunktion i arbetet med samverkanstrappan då det krävs involvering med flera olika verksamheter.
En kort handlingsplan för arbetet togs fram. Handlingsplanen följde strukturen för modellens olika trappsteg och beskrev hur inventeringen och utvecklingen av dessa skulle gå till. Den innehöll information om vem som hade ansvar för vad samt en tidsplan för arbetet. En handlingsplan kan underlätta för att strukturera upp vilka beslut som behöver tas under arbetets gång och på vilken nivå.
Möten anordnades för att inventera vad som redan fanns och vad som fattades för de olika trappstegen i kommunen och landstinget. Representanter från olika verksamheter bjöds in. Detta kompletterades med skriftliga svar från de som inte kunde närvara vid mötena.
När de olika stegen diskuterats bestämdes vilket arbete som behövde kompletteras och utvecklas på trappstegen.
Under arbetets gång upptäcktes att modellen gav ett stöd i verksamhetsutveckling (man såg behov och luckor) och var ett stort hjälpmedel för personal i de olika verksamheterna. Modellen publicerades på SagaMotala så att den var enkel att nå för personal. Där blev den även tillgänglig för brukare.