FRÅGOR OCH SVAR:

1. Kan man som verksamhet kalla en aktör till samordnad individuell plan utan att barnet är aktuellt eller inskrivet hos denna aktör?

Svar: Det finns inget hinder att kalla andra aktörer till ett SIP möte även om den enskilde inte sedan tidigare varit aktuell hos dessa. SIP ska upprättas för den som har behov av insatser från både hälso- och sjukvården och från socialtjänsten, men det är inte samma sak som att personen redan måste ha insatser från dessa båda huvudmän. SIP-planen kan endast upprättas med den enskildes samtycke. Medverkan och redovisning från andra aktörer kan bara ske om den enskilde medger det.

2. Vem är SIP bra för?

Svar: En bra samordning och samverkan mellan aktörerna är ett stort stöd samt hjälp för familjerna och barnet. En fungerande samverkan förenklar för den enskilde att få sina behov tillgodosedda. Bestämmelserna i lagstiftningen syftar till att just säkerställa samarbetet mellan huvudmännen. Dagens ökade specialisering inom vård och omsorgssektorn samt mångfalden av utförare ställer allt högre krav på professionerna att kunna samverka för att ge bra vård och behandling.

3. Kan skolan initiera och bjudas in till ett SIP-möte?

Svar: Se nästa fråga

4. Vem är skyldig att kalla och bjuda in till ett SIP-möte?

Svar: Den som i sin yrkesutövning inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården gör bedömningen att SIP behövs för ett barn eller en ungdom ska få sina behov tillgodosedda ska ta initiativ till att upprätta en SIP. Det förutsätter att man har den enskildes samtycke. Arbetet ska påbörjas utan dröjsmål, det vill säga inom några dagar. Sedan finns det ett antal olika aktörer som kan föreslå att ett arbete med samordnad individuell plan ska startas upp och/eller delta i arbetet med planen. Det är exempel närstående, elevhälsan, förskolan, skolan med flera. Kommuner kan dock ha egna rutiner som anger att elevhälsan, skolan och förskolan ska ta initiativ till SIP om de bedömer att barnet eller den unge är i behov av det. För att starta ett SIP-arbete krävs alltid att den enskilde har gett sitt samtycke.

5. Kan även mor- och farföräldrar vara med på ett SIP-möte?

Svar: Närstående kan delta om den enskilde vill det. Det kan vara släktingar far- och morföräldrar, kompisar och/eller andra viktiga personer i familjens eller den enskildes liv.

6. Vad är det för skillnad på en SIP och en genomförandeplan alternativ vårdplan?

Svar: Den samordnade individuella planen skiljer sig från andra planer då den ska gälla alla enskilda och syftar till att säkerställa samarbetet mellan huvudmännen. Planen ska samla alla individers behov och tillgodose stödinsatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. En samordnad individuell plan kan upprättas för personer i alla åldersgrupper oavsett om den enskilde har större eller mindre behov av samordning. Om det redan finns en plan enligt någon annan bestämmelse eller på frivillig grund, är det tillräckligt med den planen så länge samtliga krav är uppfyllda. Av planen ska det framgå vilka insatser som behövs, vilka insatser respektive huvudman ska svara för, vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.

7. Ska barnen och ungdomarna vara med på ett SIP möte?

Svar: Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Vårdnadshavaren ska ges möjlighet att delta i såväl planeringen som mötena. Barnet och eller den unge kan också delta beroende på ålder och mognad. Barnet kanske har önskemål om vem som skulle kunna finnas med som stöd , och som kan förklara vad som överenskoms på mötet.

8. Vad händer om olika aktörer tycker olika om vad familjen har för behov?

Svar: När en verksamhet upptäcker behov av insatser hos ett barn eller ungdom som de själva inte har kompetens att ge, då behövs ett samordningsmöte med andra yrkeskompetenser och verksamheter. Det kan handla om att barnet eller ungdomen ska få rätt insats, från rätt verksamhet, i rätt tid. Den aktör som tagit initiativ eller initierat till att en samordnad individuell upprättas har ingen rätt att besluta om ett samhällsstöd som någon annan huvudman ska tillhandahålla. Samordnad individuell plan handlar om att säkerställa samarbetet mellan huvudmännen.

9. Vad händer om andra insatser behöver sättas in under pågående arbete med SIP-planen?

Svar: Varje huvudman ansvarar för att deras insatser verkställs enligt plan. Om familjens, ungdomens eller barnets livssituation förändras under pågående verkställighetstid, är det av stor vikt att aktörerna träffas och följer upp upprättad plan. Det är enklast att överenskomma om tid för uppföljningar, hur de ska ske och vilka som ska delta redan när den samordnade individuella planen upprättas.

10. Vad gör man om familjen inte ger sitt samtycke till att skolan är med på ett SIP möte?

Svar: Det är vårdnadshavarna som ger samtycke till att den samordnade individuella planen upprättas. Det innebär att det är vårdnadshavaren som genom sitt samtycke också utser vilka aktörer som får kallas till mötet. I beaktande av ungdomens ålder och mognad bör han/hon också tillfrågas.

11. Ska den som arbetar som biståndshandläggare och utreder rätt till insatser enligt LSS initiera en SIP?

Svar: Den som i sin yrkesutövning inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården gör bedömningen att SIP behövs för ett barn eller en ungdom ska få sina behov tillgodosedda ska ta initiativ till att upprätta en SIP. Eftersom socialtjänst kan definieras som verksamheter som regleras genom bland annat LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, innebär det att en biståndshandläggare ska initiera en SIP om denne bedömer att det finns ett behov av SIP.

12. Är vårdnadshavarnas samtycke en förutsättning för att starta ett SIP-arbete om barnet är omhändertaget med stöd av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (”LVU”) ?

Svar: Inledningsvis kan sägas att insatser inom socialtjänsten för barn och unga ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453) (”SoL”). Insatserna ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. Utgångspunkten är således att samtycke av vårdnadshavarna och den unge ska inhämtas i första hand.

Om barnet är omhändertaget med stöd av LVU och barnets vårdnadshavare inte samtycker till att starta ett SIP-arbete kan dock socialnämnden besluta att ett sådant arbete ändå ska påbörjas om SIP-arbetet bedöms som nödvändigt för att barnet ska få behövlig vård och detta inte kan ske på annat sätt. Med socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande och förvaltningsrättens beslut om vård följer nämligen en rätt för socialnämnden att bestämma hur vården ska ordnas och var den unge ska vistas under vårdtiden (se 11 § LVU). Det är dock viktigt att vården i möjligaste mån utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (jmf 6 kap 1 § SoL).

13. Hur ska man agera om vårdnadshavarna i dessa fall inte har något umgänge med barnet och barnets placeringsadress är hemlig för vårdnadshavarna till skydd för barnet?

Svar: Under förutsättning att barnet är omhändertaget med stöd av LVU har socialnämnden en rätt att bestämma hur vården ska ordnas och var den unge ska vistas under vårdtiden. Vårdnadshavarna behöver därför inte samtycka till att SIP-arbetet inleds (se svaret ovan).

14. Hur ska man göra om vårdnadshavarna inte vill ha en SIP men ungdomen själv vill det?

Svar: Om barnet är omhändetaget med stöd av LVU gäller samma som svar på fråga 12. Om den unge är under 18 år men inte omhändertagen med stöd av LVU är huvudregeln att vårdnadshavarna har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren ska dock, i takt med barnets stigande ålder och utveckling, ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (jmf 6 kap 13 och 11 §§ föräldrabalken (”FB”)).  Det betyder att vårdnadshavarnas medgivande som huvudregel är nödvändigt för att socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska få vidta åtgärder för barnet.  Frågan är dock vad som gäller när vårdnadshavarna inte tar hänsyn till barnets synpunkter och önskemål trots att barnet, enligt socialnämnden eller hälso- och sjukvården, har uppnått sådan ålder att deras önskemål angående åtgärder borde få företräda framför vårdnadshavarnas.

Socialstyrelsen har i ett meddelandeblad uppgett att bestämmelsen i 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (”HSL”), som stadgar att hälso- och sjukvården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, ger stöd för att underåriga patienter som uppnått tillräcklig mognad i vissa fall kan anses kompetenta att bestämma om sig själva i frågor som rör hälso- och sjukvård (se meddelandeblad nr 7/10).

Barnets rätt till hälso- och sjukvård har därför företräde framför vårdnadshavarnas eventuella nekande, om risken bedöms vara påtaglig för att barnets hälsa och utveckling skadas. Om barnet har uppnått sådan mognad får avgöras från fall till fall. Om vårdnadshavarna nekar till att ett SIP-arbete påbörjas och SIP-arbetet anses nödvändigt för att barnet ska få nödvändig vård kan det vara idé att fundera kring om barnet behöver omhänderas med stöd av LVU.

15. Anses kommunens rådgivande verksamheter såsom råd och stöd, ingå i de som såväl ska initiera och arbeta med samordnad individuell plan?

Svar: Ja, det är individens samlade behov som är avgörande och alla typer av insatser från socialtjänsten ingår. Om de rådgivande verksamheterna bedrivs av kommunens socialtjänst, eller en utförare på uppdrag av kommunens socialtjänst, är de att anses vara insatser från socialtjänsten i den mening som avses i lagregeln om SIP.

  • Senast ändrad den 27 oktober 2016