SIP för vuxna och äldre
Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har en skyldighet att ta initiativ till SIP när de bedömer att insatser behöver samordnas för att en person ska få rätt hjälp och stöd.
För vilka behövs en SIP?
Målgruppen för SIP är inte enbart de som har omfattande behov. SIP kan förebygga att behov blir större och mer komplexa om samverkan startar i ett tidigt skede. För vissa grupper och vid vissa tillfällen kan det vara extra viktigt att bedöma behovet. Det gäller till exempel personer som:
- är äldre och sjuka
- skrivs ut från sluten hälso- och sjukvård
- har sökt vård flera gånger
- återinskrivits på sjukhus
- har allvarlig psykisk och somatisk samsjuklighet
- har funktionsnedsättning
- upplever våld i nära relationer och/eller hedersrelaterat förtryck
- har psykisk ohälsa och beroende
- är traumatiserade och har psykisk ohälsa
- har behov av att insatser ges i en speciell ordning
- har behov av insatser från olika verksamheter och det är oklart vem som ska göra vad.
Lyssna till individens behov och önskemål
All planering kring SIP ska utgå ifrån vad individen behöver. Individen det gäller ska alltid få möjlighet att vara delaktig i planeringen från start och genom hela processen.
Vilka kan involveras?
Närstående
Om den personen som planen handlar vill så kan närstående vara med i arbetet med SIP. Det kan till exempel vara släktingar, vänner eller andra viktiga personer.
Personal från socialtjänsten och hälso- och sjukvården
SIP är till för att samordna insatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Därför deltar alltid personal därifrån i SIP-arbetet.
Personal från andra verksamheter
Andra verksamheter än socialtjänst och hälso- och sjukvård kan också vara med i arbetet med SIP. Det kan handla om personal från vuxenutbildning, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, gode män och förvaltare. Om sådan personal anser att SIP behövs kan de kontakta socialtjänsten eller hälso- och sjukvården som i sin tur vid behov kan ta initiativ till en SIP.
