Psykisk hälsa är hela samhällets ansvar. Dessutom finns också ett flertal verksamheter som har uppgiften att stödja personer som redan har, eller riskerar att utveckla, psykisk ohälsa. Arbetet med Gemensam ledning och styrning handlar om hur man kan skapa former för gemensamt beslutsfattande mellan kommun och landsting och därigenom erbjuda bättre hjälp.

Kommuner och landsting behöver skapa en gemensam infrastruktur för arbetet med psykisk hälsa och ohälsa. De parallella processer som pågår idag bidrar till att skapa stuprör, som blir mer kostsamma då insatserna inte är samordnade utan sker fläckvis och ofta försvårar för den enskilde vårdtagaren.

Ett exempel är samarbetet mellan skolan och socialtjänsten (kommunal) samt hälso- och sjukvård (landsting) som på många håll kan förbättras.

För barn och unga har skolan samma betydelse som arbetet har för vuxna. När skolan fungerar trivs man med livet, har sociala kontakter och utvecklas som människa. Forskning visar att godkända betyg är en stark skyddsfaktor mot psykisk ohälsa. Skolresultat skulle därför kunna vara ett mått på barns och ungas psykiska hälsa även för socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Vad gäller vuxna – särskilt äldre och personer med långvarig problematik – behöver samarbetet mellan landstingens olika verksamheter och kommunerna också ofta förbättras. Gemensam ledning och styrning är ett sätt att göra detta.

Samma organisation hos alla

Trots att kommuner och landsting är olika ser organisationslösningarna ofta lika ut. I alla områden och på alla nivåer dominerar verksamheter som finansieras och styrs av antingen kommun eller landsting.

När huvudmännen utvecklat tydliga modeller för samverkan underlättar det för styrning och ansvarstagande i verksamheterna, men i de fall där huvudmännen istället fokuserat på gränsdragning så fungerar styrkedjan sämre. Många politiker uttrycker frustration över att det är svårt att förändra verksamheternas innehåll och produktivitet. Verksamhetsföreträdare uttrycker samma missnöje, och uppger ofta att hindren består i regelverk, ekonomi eller uppdrag. Diskussionen återkommer i såväl kommun, landsting som på statlig nivå.

Vad är svårt?

Exempel på försök att överbrygga huvudmannagränserna visar liknande lösningar och har ofta formen av mötesplatser för samverkan. Samverkansformer som integrerade verksamheter (till exempel familjecentraler) lyfts fram som goda exempel, men trots flerårig erfarenhet ser inte antalet integrerade verksamheter ut att ha ökat nämnvärt. En del av förklaringen är troligen att nationella strukturer och riktlinjer riktar sig till och stödjer traditionella organisationsformer.

Under senare år har en mängd satsningar gjorts för att stödja utvecklingen av integrerade verksamhetsformer, men de som består är vanligen ”extra” snarare än en ersättare för tidigare verksamhetslösningar. Sådana extraverksamheter vänder sig ofta endast till en del av en kommun eller mot en avgränsad problemställning.

Ett viktigt steg är att politiker och högsta ledning tydligt visar att gemensamma mål och gemensam uppföljning är en prioriterad fråga.

Ingen modell skapar sig själv

Många kommuner och landsting har behov av stöd för att utveckla gemensam ledning och styrning. SKL ska ge huvudmännen stöd i att beskriva, utveckla och formera samverkansstrukturer för barns och ungas psykiska hälsa. Uppdraget ligger nu hos Uppdrag Psykisk Hälsa.

I arbetet ingår också att förstärka stödstrukturer för implementering av tillgänglig och ny kunskap samt för fortsatt kunskapsutveckling och gemensamma behovsanalyser mellan skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Nya arbetssätt ska vidareutvecklas av berörda myndigheter och SKL för att kunna ge gemensamt och relevant kunskapsstöd som kan användas i socialtjänst, hälso- och sjukvård, elevhälsa och för samverkan kring barn och unga och personer som på grund av psykisk ohälsa behöver stöd av flera aktörer.

 

  • Senast ändrad den 31 oktober 2016