Vårdgivare i samarbete

I hälso- och sjukvårdslagen finns krav på överenskommelser om hur kommuner och landsting ska samarbeta kring personer med psykisk funktionsnedsättning.

Överenskommelser om hur man ska samarbeta kommuner och landsting emellan är en viktig grund när personer med psykisk funktionsnedsättning kan behöva samtidiga insatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst. Sedan 1 januari 2010 finns lagstiftat i hälso- och sjukvårdslagen 8 a § och socialtjänstlagen 5 kap 8 a § att överenskommelser om samarbete ska finnas mellan kommun och landsting när det gäller personer med psykisk funktionsnedsättning.

Med psykisk funktionsnedsättning avses en nedsättning av den psykiska förmågan som kan uppstå till följd av en psykisk sjukdom eller ett annat tillstånd. I lagstiftningens proposition lyfts specifika grupper fram, en av dessa är barn med psykiska och sociala problem samtidigt. Vikten av att tydliggöra rutiner för ansvar och arbetsformer för samordnade insatser betonas och verksamheter som nämns är socialtjänst, primärvård, psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri. (prop. 2008/09:193 s. 394)

Överenskommelser och avtal har effekt endast om de används, och återkommande följs upp. Om inte så är de till ingen nytta. Överenskommelser kan ha olika karaktär beroende på verksamheternas uppdrag och ansvar men där bör ingå hur man hanterar avvikelser, problem, kostnadsansvar och utvärdering.

Socialstyrelsen har sammanställt en sammanfattning (Lagstiftning om samverkan kring barn och unga) som beskriver aktuell lagstiftning och vad som gäller för intern och extern samverkan för barn och unga. Sammanfattningen baseras på de bestämmelser som gäller för hälso- och sjukvården, socialtjänsten och skolan.

Intervjufrågor till lokala samverkansgrupper

Frågor med vilka man kan undersöka representanternas uppfattning om sin roll och sitt uppdrag. Fokus på barn och unga.